Var tar veckorna vägen?

Veckan har gått i ett flygande fläng och nu är det fredag- härligt! Vi ser fram emot en myspysig helg och hoppas att SMHIs prognos stämmer så det blir ett sånt skönväder som det är utlovat. Har massor av planer för helgen bl a ska vi åka till IKEA och shoppa lite. Vi väntar ju besök från norr och har tänkt investera i en bäddsoffa. Sen vet man ju hur det är... det brukar alltid dimpa ner det ena och det andra i kundvagnen.

För en vecka sedan föddes vår nyaste kompis, Mille. Hilma har väntat hela veckan på att få åka och titta på bebisen och att hon fick ha honom i knät en stund infriade alla hennes förväntningar. Han är en riktig goding och hur söt som helst!

I veckan när vi satt och åt middag var jag med om en ny upplevelse som är lite svår att återge utan ljud men ni kanske kan föreställa er. - Ta skeden sa jag varpå Malte och Hilma båda två sa - Mamma, det heter inte sked (norrländskt) - det heter sked (med boråsiskt uttal). Suck...

En annan kväll när vi satt och åt sa jag till Hilma (som bara ville ha frusna köttbullar att gnaga på och kastade stekta köttbullar på bordet) att hon tydligen inte slutat vara omöjlig fast hon fyllt 4 år. Jag undrade hur gammal hon skulle vara när hon skulle börja uppföra sig. - Trettio, svarade hon då... Hon har väl rätt bra självinsikt eller?