Kalas på löpande band

Kalasfina

Idag har vi slutat tidigt och har redan helg. Skönt. Veckan har passerat i raketfart som så många andra veckor. Tulpanerna som har lyst upp vår tillvaro hela veckan har nu tappat sin lyster (och flera blad...) Ute är det fortfarande grått, grått, grått och vi har inte sett en glimt av solen på flera veckor. Vi längtar!

I våra blomrabatter är skyltar våren sakteliga med sin ankomst. Idag studerade vi kärleksörten som är på väg upp och konstaterade samtidigt att kaninerna är snabba på att smaska i sig liljorna så fort de skjuter upp lite blad. Vi har ju en del förvildade kaniner på området som sätter sina spår lite här och där. Malte tycker inte att man behöver bli upprörd. Det är ju inte deras fel att de är hungriga och att det inte finns nåt att äta i naturen. Hilma tycker att vi borde lägga ut lite morötter åt dom... Behöver jag säga att jag inte riktigt håller med?

Malte har varit på kalas hos en kille i klassen. Det var första kalaset som han blev lämnad på och det gick jättebra. Det var en ganska stolt och väldigt glad kille som kom hem efteråt. I morgon ska Malte på ett bowlingkalas hos en annan kille i klassen. Hela höstterminen har passerat utan att Malte varit på kalas i klassen och nu är det två kalas med bara några dagars mellanrum. Malte är ju inte så förtjust i kalas men när han känner alla som är där verkar det vara en annan sak och det är ju förståeligt.

Hilma ska också på kalas i morgon. Det är det första kalaset för henne som inte Malte är bjuden på och det är väldigt stort för henne. Speciellt. Hon har slagit in presenten i regnbågsfärgatpapper och ville absolut ha rosa snören. Det gillar nämligen födelsedagsbarnet enligt Hilma. Jag är inte lika säker eftersom det är en kille men hon känner ju honom bättre så...

Idag har Hilmas låtsasdocka varit med till dagis. Det var väldigt enkelt och praktiskt. Hon heter Sara och är väldigt livlig och busig. I bilen var hon överallt, ibland satt hon på ratten och ibland sprattlade hon i Hilmas famn. Det slutade med att Hilma fick sätta fast henne i sitt bälte. När vi kom till dagis hoppade Sara ner från hyllan och in på dagis så Hilma fick jaga henne. Allt detta enligt Hilma eftersom hon är den enda som kan se henne :)

Grått ute - mys inne

It´s regning in Borås... igen... och det är gråare än grått ute. Inne är det fint och välstädat. Här har gnotts och putsats i dagarna två. Men det är inte för att kungen ska komma på besök utan mest för att det behövdes. Nu är det så skönt när det är färdigt. Igår köpte jag lite nya blommor också för att få in lite färg, en bukett med vackra tulpaner, engelska pelagoner i lila och en liten pärlhyacint.

Idag har vi tänkt åka till ishallen och träna lite på skridskoåkningen. Om några veckor ska Malte dit med förskoleklassen och det är ju bra att ha tränat lite innan. Kanske tar vi en tur till en klinkersaffär också. "Vi" börjar bli sugna på att ta tag i hallgolvet.

Vi har fått nya jättetrevliga grannar i huset bortanför oss, mot vändplatsen. Det är en familj med tre barn, pojke 6 år, flicka 4 år och flicka 1 år. Både Malte och Hilma har lekt med de nya barnen men det är nog mest grabbarna som har lekt än så länge. Dom går i samma klass och verkar komma bra överens. Kul!

10 dagar på 600 ord

Vad det går fort att vara tillbaka i vardagen. Det känns som om vi har varit hemma länge. Allt är som vanligt igen. Det rullar på med jobb, dagis och förskoleklass. Den här veckan har Jocke varit till Stockholm med jobbet och vi andra har varit hemma. Jag fick göra premiär på Maltes träning i måndags - annars är det Jocke som är med. Vi är några föräldrar i Maltes förskoleklass som har gått ihop och bokat gympasalen på skolan på måndagar. Sedan spelar barnen mot föräldrarna i fotboll och innebandy. Det var hur kul som helst och det roligaste var nog att det var Malte som hemskt gärna ville att vi skulle gå. Kul att han tycker att det är roligt med bollsport, han som inte fick så bra start på sin fotbollskarriär...

Hilma längtade till dagis efter jullovet och Malte tyckte också att det skulle bli kul att börja igen och träffa kompisarna. Skönt att de vill gå dit, det underlättar ju våra mornar lite. Vi som är kvällsmänniskor hela bunten och inga morgonfans behöver inte fler moment på morgonen direkt.

Tyvärr fick vi tråkiga nyheter kvällen innan skolstarten. Vi visste innan lovet att två av Maltes fröknar skulle sluta, en går i pension och en får inte vara kvar för hon är outbildad, men nu har den tredje fröken tagit tjänstledigt under vårterminen. Surt kan man lugnt säga fast Malte tog nyheten med kommentaren -"Men barnen är ju kvar". Tur att han kan se det så, det är nog svårare för oss föräldrar. Det har börjat en ny fröken direkt efter lovet, det kommer en ny på måndag och en i månadsskiftet. Usch, det känns så oroligt för barnen. Tur att det finns fler föräldrar i klassen som engagerar sig. Nu är det kallat till möte på torsdag med rektor och hennes chef så får vi se om vi kommer fram till något. Det viktigaste av allt är ju att barnen mår bra och vi skulle nog gärna se att den unga tjejen skulle få vara kvar trots avsaknad av utbildning bara för att barnen skulle känna trygghet.

Malte ger redovisning av dagen i förskoleklassen ungefär så här; -"Vi hade samling, fruktstund, gympa, fri verkstad, lunch och sen bokstund." Det känns som om han memorerat schemat. På våra frågor om detaljer om vad de gjorde på gympan t ex svarar han oftast att han inte kommer ihåg så det är inte så lätt få någon utökad information. Om han ibland börjar berätta något slutar han efter några meningar och säger -"Du förstår ändå inte." Fast vi inte sagt eller frågat nåt. Hoppas informationen blir bättre med åren...

Hilmas fröknar är så imponerade av hennes verbala förmåga. Hon berättar tydligen mer än gärna allt möjligt om vad vi säger och gör. Häromdagen hade hon berättat om hur hon längtade till sommaren och när hon skulle kunna gå till dagis utan jacka och barfota i sandaler. Fröknarna tyckte att hon var så detaljrik och berättade med inlevelse om värmen och solen. När jag hörde detta kände jag igen mina egna ord från det vi pratade om på morgonen på väg till dagis. Hon har nog bra minne också, den lilla damen.

Vi här hemma är mer imponerade av hennes plötsliga pysselintresse. Från att ha varit ganska ointresserad av att måla, rita och pärla produceras det hur mycket som helst. Innan ville hon inte måla för att hon visste att hon inte kunde måla innanför linjerna. Hon hade en bild av hur hon ville att det skulle se ut men inte förmågan att göra så. Nu målar hon helt plötsligt hur bra som helst -innanför linjerna- utan att vi fattar hur det går till. Hon håller pennan jättelustigt och är väldigt koncentrerad. I helgen producerades teckningar på löpande band och små lappar med massor av klistermärken på fick vi -"...för att jag älskar dig...". Hon tömde nästan hela klistermärkeslagret på kuppen.
Jocke ägnade helgen åt att byta golvet i lekrummet från billigt laminatgolv till ekparketten som vi hade i matdelen innan. Det blev jättebra och så fick vi lekrummet städat och rensat nästan gratis.

Norrlänningarna blir sörlänningar igen?

Malte, Lisa, Hilma, Isac, Ebba, Edvin och Denise

Den första dagen på det nya året (efter ett nyårsfirande med trevligt sällskap, supergod mat, härlig bastu och fantastiska raketer) vände vi vår kosa söderut. Vi stannade en natt hos fammo. Hilma vaknade med hög feber på morgonen. Sedan åkte vi till farfar i Umeå. Malte i Umeå

På lördagen kom Anki och vi bytte julklappar med farfar, Anki och David. Den här gången fick Malte agera tomte och dela ut julklapparna. Tänk att man aldrig blir less på att öppna julklappar :) Farfar lagade supergod mat som alltid och vi hade jättetrevligt. I ett av paketen av farfar fanns ett sällskapsspel "The mexican train" som vi vuxna blev väldigt förtjusta i och som vi spelade till 3 på natten. På morgonen dagen efter lärde sig både Malte och Hilma reglerna och vi spelade igen. Ett perfekt familjespel alltså!
Efter mer trevligt umgänge och mer god mat hos farfar sa vi adjö till alla för den här gången och laddade för den sista delen av resan. Natten var mörk och kall, Hilma hade fortfarande feber, men resan gick bra och på morgonen återvände vi till vårt hus.

Gårdagen tillbringade vi med att packa upp och få allt i ordning igen efter resan. Malte var trött efter en kort natt men orkade greja med sina klappar ändå. Hilma var ännu tröttare pga febern. Barnen sov i 14 timmar i natt. Idag har Malte fått tillbaka energin och leker med sitt lego i rummet. Hilma har fortfarande feber. Hennes leksaker väntar på att hon ska orka leka. Det gör vi också, vi vill ha tillbaka vår pigga tjej!