Vad det går fort att vara tillbaka i vardagen. Det känns som om vi har varit hemma länge. Allt är som vanligt igen. Det rullar på med jobb, dagis och förskoleklass. Den här veckan har Jocke varit till Stockholm med jobbet och vi andra har varit hemma. Jag fick göra premiär på Maltes träning i måndags - annars är det Jocke som är med. Vi är några föräldrar i Maltes förskoleklass som har gått ihop och bokat gympasalen på skolan på måndagar. Sedan spelar barnen mot föräldrarna i fotboll och innebandy. Det var hur kul som helst och det roligaste var nog att det var Malte som hemskt gärna ville att vi skulle gå. Kul att han tycker att det är roligt med bollsport, han som inte fick så bra start på sin fotbollskarriär...
Hilma längtade till dagis efter jullovet och Malte tyckte också att det skulle bli kul att börja igen och träffa kompisarna. Skönt att de vill gå dit, det underlättar ju våra mornar lite. Vi som är kvällsmänniskor hela bunten och inga morgonfans behöver inte fler moment på morgonen direkt.
Tyvärr fick vi tråkiga nyheter kvällen innan skolstarten. Vi visste innan lovet att två av Maltes fröknar skulle sluta, en går i pension och en får inte vara kvar för hon är outbildad, men nu har den tredje fröken tagit tjänstledigt under vårterminen. Surt kan man lugnt säga fast Malte tog nyheten med kommentaren -"Men barnen är ju kvar". Tur att han kan se det så, det är nog svårare för oss föräldrar. Det har börjat en ny fröken direkt efter lovet, det kommer en ny på måndag och en i månadsskiftet. Usch, det känns så oroligt för barnen. Tur att det finns fler föräldrar i klassen som engagerar sig. Nu är det kallat till möte på torsdag med rektor och hennes chef så får vi se om vi kommer fram till något. Det viktigaste av allt är ju att barnen mår bra och vi skulle nog gärna se att den unga tjejen skulle få vara kvar trots avsaknad av utbildning bara för att barnen skulle känna trygghet.
Malte ger redovisning av dagen i förskoleklassen ungefär så här; -"Vi hade samling, fruktstund, gympa, fri verkstad, lunch och sen bokstund." Det känns som om han memorerat schemat. På våra frågor om detaljer om vad de gjorde på gympan t ex svarar han oftast att han inte kommer ihåg så det är inte så lätt få någon utökad information. Om han ibland börjar berätta något slutar han efter några meningar och säger -"Du förstår ändå inte." Fast vi inte sagt eller frågat nåt. Hoppas informationen blir bättre med åren...
Hilmas fröknar är så imponerade av hennes verbala förmåga. Hon berättar tydligen mer än gärna allt möjligt om vad vi säger och gör. Häromdagen hade hon berättat om hur hon längtade till sommaren och när hon skulle kunna gå till dagis utan jacka och barfota i sandaler. Fröknarna tyckte att hon var så detaljrik och berättade med inlevelse om värmen och solen. När jag hörde detta kände jag igen mina egna ord från det vi pratade om på morgonen på väg till dagis. Hon har nog bra minne också, den lilla damen.
Vi här hemma är mer imponerade av hennes plötsliga pysselintresse. Från att ha varit ganska ointresserad av att måla, rita och pärla produceras det hur mycket som helst. Innan ville hon inte måla för att hon visste att hon inte kunde måla innanför linjerna. Hon hade en bild av hur hon ville att det skulle se ut men inte förmågan att göra så. Nu målar hon helt plötsligt hur bra som helst -innanför linjerna- utan att vi fattar hur det går till. Hon håller pennan jättelustigt och är väldigt koncentrerad. I helgen producerades teckningar på löpande band och små lappar med massor av klistermärken på fick vi -"...för att jag älskar dig...". Hon tömde nästan hela klistermärkeslagret på kuppen.
Jocke ägnade helgen åt att byta golvet i lekrummet från billigt laminatgolv till ekparketten som vi hade i matdelen innan. Det blev jättebra och så fick vi lekrummet städat och rensat nästan gratis.
Hilma längtade till dagis efter jullovet och Malte tyckte också att det skulle bli kul att börja igen och träffa kompisarna. Skönt att de vill gå dit, det underlättar ju våra mornar lite. Vi som är kvällsmänniskor hela bunten och inga morgonfans behöver inte fler moment på morgonen direkt.
Tyvärr fick vi tråkiga nyheter kvällen innan skolstarten. Vi visste innan lovet att två av Maltes fröknar skulle sluta, en går i pension och en får inte vara kvar för hon är outbildad, men nu har den tredje fröken tagit tjänstledigt under vårterminen. Surt kan man lugnt säga fast Malte tog nyheten med kommentaren -"Men barnen är ju kvar". Tur att han kan se det så, det är nog svårare för oss föräldrar. Det har börjat en ny fröken direkt efter lovet, det kommer en ny på måndag och en i månadsskiftet. Usch, det känns så oroligt för barnen. Tur att det finns fler föräldrar i klassen som engagerar sig. Nu är det kallat till möte på torsdag med rektor och hennes chef så får vi se om vi kommer fram till något. Det viktigaste av allt är ju att barnen mår bra och vi skulle nog gärna se att den unga tjejen skulle få vara kvar trots avsaknad av utbildning bara för att barnen skulle känna trygghet.
Malte ger redovisning av dagen i förskoleklassen ungefär så här; -"Vi hade samling, fruktstund, gympa, fri verkstad, lunch och sen bokstund." Det känns som om han memorerat schemat. På våra frågor om detaljer om vad de gjorde på gympan t ex svarar han oftast att han inte kommer ihåg så det är inte så lätt få någon utökad information. Om han ibland börjar berätta något slutar han efter några meningar och säger -"Du förstår ändå inte." Fast vi inte sagt eller frågat nåt. Hoppas informationen blir bättre med åren...
Hilmas fröknar är så imponerade av hennes verbala förmåga. Hon berättar tydligen mer än gärna allt möjligt om vad vi säger och gör. Häromdagen hade hon berättat om hur hon längtade till sommaren och när hon skulle kunna gå till dagis utan jacka och barfota i sandaler. Fröknarna tyckte att hon var så detaljrik och berättade med inlevelse om värmen och solen. När jag hörde detta kände jag igen mina egna ord från det vi pratade om på morgonen på väg till dagis. Hon har nog bra minne också, den lilla damen.
Vi här hemma är mer imponerade av hennes plötsliga pysselintresse. Från att ha varit ganska ointresserad av att måla, rita och pärla produceras det hur mycket som helst. Innan ville hon inte måla för att hon visste att hon inte kunde måla innanför linjerna. Hon hade en bild av hur hon ville att det skulle se ut men inte förmågan att göra så. Nu målar hon helt plötsligt hur bra som helst -innanför linjerna- utan att vi fattar hur det går till. Hon håller pennan jättelustigt och är väldigt koncentrerad. I helgen producerades teckningar på löpande band och små lappar med massor av klistermärken på fick vi -"...för att jag älskar dig...". Hon tömde nästan hela klistermärkeslagret på kuppen.
Jocke ägnade helgen åt att byta golvet i lekrummet från billigt laminatgolv till ekparketten som vi hade i matdelen innan. Det blev jättebra och så fick vi lekrummet städat och rensat nästan gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar