Tanden som försvann

Malte har tappat den andra framtanden och så här tjusig är han nu. Det var i onsdags när Jocke kom hem från jobbet som han upptäckte att tanden var borta. Det hade varken jag eller Malte märkt, att den var tappad. Vi kom fram till att den nog lossnade när han åt lite digestivekex efter middagen. Som tur var sopade jag ner alla smulor från underlägget i slasken och där låg tanden kvar. Malte blev så glad för han trodde att han svalt den och funderade på om det skulle vara svårt att få ut tanden från magen.

I måndags hade Malte sitt första utvecklingssamtal i skolans värld. Malte var lite fundersam innan och undrade varför vi skulle prata med fröken Anna-Karin. Jag försökte förklara vad ett sådant samtal är bra för. Sedan hörde jag hur Malte muttrade för sig själv när han gick upp för trappan;

-"Det verkar helt onödigt. Om mamma frågar hur det går i skolan och vad vi gör och så berättar jag det, så vet hon ju redan det. Då behöver vi ju inte gå till Anna-Karin och prata med henne. Det är som med tandläkaren, lika onödigt. Om man borstar tänderna varje dag så man inte ska få hål behöver man ju egentligen inte gå till tandläkaren för då kan man ju inte ha hål för man har borstat varje dag. Helt onödigt..."

Men efter samtalet tyckte han att det hade varit jättekul och han undrade när vi skulle gå nästa gång och prata med Anna-Karin. Det var nog inte så dumt att få full uppmärksamhet och känna sig viktig. Det var jättekul att få se och höra honom berätta om vad han gör i sin förskoleklass. Jag ska ta med mig Hilma och besöka honom på skolan någon måndag när vi är lediga. Hilma har redan talat om för mig att hon inte har tänkt springa runt och störa då.